Oscars -08

Jag vet att ni har längtat, våndats och rivit er i håret av panikslagen önskan om att jag ska skriva min mening om årets Oscarsgala (host) så därför kommer den nu. Bättre sent än aldrig right?

23.55 hade jag bänkat mig framför teven (okej, jag bänkade mig redan 23.20 och tittade på en dokumentär om San Quentin, Folsom Prison ni vet, men Röda Mattan började 23.55) efter det slumrade jag bara till i sisådär tio minuter vid femtiden, i övrigt var jag vaken hela natten. Vilket jag är hemligt stolt över. Hasade mig döende till sängs vid 6 då morsan åkte till jobbet, och vaknade igen 11. Behöver jag ens säga att resten av dagen vandrades i dvala?

Hursomhelst, Oscarsgalan var faktiskt riktigt bra i år (brukar den inte vara det?) Hugh Jackman var ett rent genidrag och de som vann förtjänade det. Det enda jag störde mig på var de svenska kommentatorerna. Per Lärn-någonting och Orvar Säfström. Vem i hela friden är den här Per (Pär?) förresten? Och nog tyckte jag att Orvars hjärtlösa kommentarer om Heath Ledger var lite väl .. hjärtlösa. Men jag var ändå motvilligt tvungen att hålla med honom, hade Heath Ledger verkligen fått en Oscar om han inte hade dött? Eller var det bara ett hedrande till den sorgliga bortgången som egentligen inte hade särskilt mycket om skådespelarprestationer att göra? Då jag ännu inte har sett ”The Dark Knight” tänker jag inte kommentera den frågan vidare, men man kan ju alltid undra… Hursomhelst var tacktalet hjärtskärande, då familjen Ledger steg upp och hämtade statyetten, som sedan kommer att ärvas av Heaths dotter. Vackert. Den andra händelsen som bara måste nämnas var den förvånande, men hjärtligt välkomnande, utdelningen av en Oscar för bästa manliga, till Sean Penn! Jag var nog inte den enda som var helt övertygad om att Mickey Rourke skulle vinna (trots allt vann han årets BAFTA för Bästa Manliga) Men jag blev uppriktigt glatt överraskad över att höra Penns namn. Personligen anser jag att Sean Penn är en av de tveklöst bästa skådespelarna (näst efter Tim Roth och Daniel Day-Lewis förstås) och var värd varenda guldflaga på den där statyetten. Det vackraste var dock hans tal, som inte lämnade ett enda öga torrt i salen, och hans ‘welcome back’ till Rourke. Finare avslut kunde galan inte ha fått.

Och igen…

Vill bara börja med att säga: SKÄMS LOVISA!

”Missa” att Oscarsgalan ska gå av stapeln, det är så att jag mår illa! (slightly overdrive) Men, det ger mig också en annan sak att klaga på… För nu när jag tänker efter, så har svenska tidningar och svensk TV (i synnerhet!) varit OTROLIGT dåliga på att göra reklam för galan! Eller så är det bara jag som har missat det…

Och nu vidare till inläggets egentliga handlingar (Och Lovisa, jag förlåter dig!) .. Kom just hem ifrån (eller tja, för en timma sedan kom jag hem ifrån) affären, där jag införhandlade förnödenheter inför nattens vakan. Nerdig som jag är så kastar jag alltid en blick på film-rea-hyllan (2 för 99;-) då jag går förbi, och idag råkade jag göra upptäckten: I’m not there, filmen som gav Cate Blanchett en Oscarsnominering för sin rollprestation som Bob Dylan. En film jag länge har velat ha! Och eftersom det var 2 för 99;- så var jag ju ”tvungen” att ta en till… Så det fick bli The usual suspects med Kevin Spacey och Gabriel Byrne (film av Bryan Singer) – Helt genialisk film som är ett måste i min filmhylla! Så, när jag räknar efter har jag alltså införskaffat fyra filmer idag. Och jag mår bättre än någonsin!

Salva för nerverna

Finns det något som får mig på gott humör så är det att beställa film. Sad but true. Jag har just tagit emot en orderbekräftelse ifrån CDon och känner mig genast mycket gladare till sinnes! Tyvärr hade de fynd-rea så det var farligt nära att jag fastnade ett tag där… Men, efter mycket kvidande och en hel del självdisciplin tog jag bort Michael Collins ifrån min lista, gjorde en mental note om att jag ska köpa den längre fram istället och nöjde mig med The Matchmaker (min måbrafilm – och ja, det är en romantisk komedi men IRLÄNDSK!) vilken jag tidigare bara har haft på utbränd skiva, och det börjar kännas… utbränt. Också givetvis anledningen till varför jag först ens tänkte beställa ifrån ovannämnda bolag: Little Odessa. Det känns inte som om mitt Tim Roth maraton kan vara riktigt slutfört innan jag har sett den, och nej, den fanns inte att få tag på någon annanstans. Mycket roligare att köpa också, det är en salva för mina nerver. Att köpa film.

Note: Oscarsgalan inatt – En viss Riley Donovan sitter uppe och vakar. Over and out.

Lite roar mycket…

Ja jag vet, jag har inte skrivit något på länge etc etc etc… Och nej, det är inte för att jag har haft mycket att göra. Snarare därför att jag vet att jag i den här halvt om halvt filmnördiga bloggen borde skriva ett inlägg om Tim Roth snart, det är bara det att jag inte har haft någon inspiration och jag vill gärna att det ska bli ett BRA inlägg!

Hursomhelst gjorde jag nyss ett test på Facebook (<— reklam) ”Vilken svensk är du?” (hade för övrigt nyss skrattat gott åt att Anneli blev Carola) och nog kan lite roa mycket! För jag svarade (faktiskt!) på varje fråga så riktigt jag bara kunde, och gissa vem jag blev?? (det där är ingen kuggfråga, för svaret står här nedan)

Ingmar Bergman

DVD tips – jovisst

Sitter i godan ro och löser korsordet med en kopp te, i bakgrunden skrålar radion lite håglöst, och för er som känner mig så vet ni att jag inte kan ha på radion utan att jag lyssnar (vissa människor är ju begåvade med förmågan att inte lyssna på bakgrundsljuden, jag gör dock allt samtidigt typ). Så vad hör jag, förutom allt förbannat snack om melodifestivalen (som redan håller på att få mina öron att spricka och blöda ymnigt) ? Jo, DVD-tips! Yey tänker jag och minns att jag har sett klart nästan alla mina filmer nu och är i behov av nya. ”Dokumentääärer!” hör jag då. Jomenvisst. Det var ju SRP4 som var på, vad hade jag förväntat mig?

För all del, dokumentärer kan ju också vara dvd:er, men att säga ”DVD-tips” och sedan låta folk få veta om någon tröstlös liten deprimerande dokumentär gör så att det svider av sorg i mitt filmhjärta!  När jag vill ha ett dvd-tips så vill jag ha ett tips om en fantastisk liten film som radioprataren vill att man ska se. En SPELFILM (och ingen dokumentär)

tips

Ät inte innehållsförteckningar.

Jag och mor min stod framför en hylla med Pringles chips (<— Oh, se! Reklam!). Jag tar då ut en av burkarna ifrån hyllan och börjar skumma igenom innehållsförteckningen, bland annat fann jag det smått roande att de har två kryssrutor längst ner där det är förbockat Vegetarian eller Vegan, beroende på ifall man kan äta chipsen. Och japp, vegetarianer kan äta pringles men inte veganer! Och mitt i allt börjar ju jag läsa ingredienser högt i stil med: ”…. syra…” vilket i sin tur leder till att jag med en dramatiserad rysning utbrister: ”Man ska inte äta innehållsförteckningar!”