Attack and Release

Den opublicerade och smått självdestruktiva författeren försöker skapa. Skriver rättare sagt för hand, med en bläckpenna vars svarta bläck föga överraskande svärtar av sig längs med handen, underbart följsamma papper som känns alldeles anteckning och äkta, och som jag direkt drar loss ifrån blocket så fort en sida är fullskriven. De redan skrivna papperen, överkladdade på sina ställen, streckade och skrivna, ligger till hälften under blocket och den nuvarande sidan och en bok om SAS, ”Historien om världens mest berömda elitförband” (av Steve Crawford). Och tabblistan på datorn; Wikipedia – Heckler & Koch MP5 (automatvapen), Yahoo! Babel Fish (english-spanish translation) ~ förvånansvärt få tabbar för att vara under ett författande ögonblick, jag brukar ha minst tjugo olika tabbar och tjugo olika ämnen (och det skulle nog ha varit det också om jag inte hade varit duktig pedant och stängt ner de tabbarna med ”submachine guns” – ”Colombia” och ”Browning”,  samtliga Wikipedia… Fy mig…)

Old Habits Die Hard

I flera dagar nu har jag haft en liten karaktärsidé som jag har gått runt och tuggat på, och igår (när jag såg om filmen som tände den där lilla lampan) tror jag faktiskt att jag kom på inledningen till boken. Inte i skriven form eller så, jag vet bara hur den skulle kunna se ut på film – för det är så jag ser mina idéer nuförtiden, likt en film (kanske borde jag jobba med filmproduktion trots allt?) – hur eller när jag ska lyckas omvandla dessa bilder till skriven form är dock en helt annan fråga. Faktum är att jag dessutom inte har den blekaste aning om exakt vad som skulle kunna hända, eller ens hur den sedan ska fortsätta. Jag har helt enkelt bara en dröm, ingen riktig handling.

Ni som gick i min klass, och var med under den helvetiska resa som vi kallade för Projektarbete, vet på ett ungefär vad det var för en sorts genre jag skrev i. Denna genre (amerikansk soldataction) är egentligen inget jag vill fastna i, både för att det kräver så oerhört mycket research, men också för att det känns oinspirerat på något sätt. ”Du kommer att tjäna pengar på det här” som min projektledare sa, jovisst, men kommer det att släcka den poetiska törsten inom mig? Hursom är denna nya idé i samma genre, fast den amerikanska soldaten har förmodligen bytts ut mot en brittisk motsvarighet istället. Denna genre kräver hursomhelst en handling som gränsar mot deckare, det vill säga någon händelse som behöver trasslas upp av karaktärerna allt eftersom boken fortlöper. Det är detta jag är totalt värdelös på, jag kan inte hur mycket jag än försöker komma på en händelse som skulle kunna vara såpass intressant att läsarna skulle vara intresserade. Terrorister har ju alltid legat mig lite varmt om hjärtat, men det känns lite oorginellt. Är det någon där ute som har ett förslag så går jag alltid att nå på mobiltelefonen, msn (allt som oftast) eller bara genom en kommentar här på bloggen.