Magnificent

Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker den här bilden är så fruktansvärt… vacker. Om det är ljuset, undermeningen eller det faktum att hela den scenen är så stark (Million Dollar Hotel – Jeremy Davies & Tim Roth) vet jag inte. Men den har fastnat i mitt hjärta, etsat sig fast likt ett brännjärn, och vägrar att ge vika.

• • •

För övrigt råkade Viggo bli inlåst på toaletten häromkvällen. Mamma släppte ut honom (och moppade skit) morgonen därpå, och senast idag hade han lagt en hög på samma ställe. Uppenbarligen har han därför fått för sig att det är helt okej att skita bredvid handfatet också, vilket har fått till följd att hans älskade badrum är off limits hädanefter.

Termen ”IKEA-konst”

Hej Saxin! (och alla ni andra som skulle råka undra, men eftersom just Saxin kommenterade det förrförra inlägget så riktar jag mig lite extra mot henne)

Jag tänkte härmed förklara för er vad jag menar med Ikea-konst. Ikea-konst behöver inte tvunget komma ifrån just möbeljätten Ikea, utan kan dessutom komma ifrån en mängd andra, mindre och mer sorgliga ställen (*host*nett*harkel*o) Det som tillkännager Ikea-konst är konst som har massproducerats, sorglig konst som inte ens från början var mycket att hurra för, men som folkhemmen trots allt vill hänga upp på väggarna bara för att de tycker att det är ”retro”. Det är inte retro, det är SORGLIGT! Ett smalt undantag kan vara tavlan, av det där fotografiet på några arbetare som sitter på en byggbalk vid Empire State Building och äter frukost, då endast för att det redan från början var ett fotografi som fångade människors ögon, men bara för att den har blivit så massproducerad skulle jag tänka mig för en extra gång innan jag hängde upp den.

Sedan måste jag förstås ge Ikea lite space, för även om deras ” konst ” är billig, massproducerad och återfinns överallt, så finns det en del tavlor som faktiskt kan fungera. Som inte sticker i ögonen.

Sedan slår jag vad om att det finns några där ute som tycker att jag är alldeles för orättvis, och hånfullt undrar ”Men vad har DU på dina väggar om du nu ska vara så speciell?” Well, rakt ovanför huvudet har jag en fet filmaffish från Arn - Tempelriddaren. Snett till höger om den hänger en lite mindre filmaffish från The Sovereigns Servant. Till vänster om Arn hänger den irländska frihetsproklamationen (ja, ni läste rätt) och strax till vänster om den hänger en inramad dikt av William Yeats (”The stare’s nest by my window”). På motsatta väggen hänger inramade affisher ifrån Picasso utställningen på Göteborgs Konstmuseum 2006, och där bredvid en inramad affish ifrån Göteborgs 30nde Filmfestival. Sen har jag ett litet sorgligt svartvitt utskrivet fotografi som jag själv tog i Dublin på en av småväggarna, men den hänger mest där för att fylla ut tills jag har hunnit framkalla den ordentligt.

Ett hån mot konstnärsvärlden

Mamma har under sin semester nu i juletid renoverat sitt rum, genom att måla väggarna i nya färger och möblera om litegrann. Som väntat bad hon då också mig om en del tips, men jag var underligt blank på allt vad inredningstips heter, i alla fall i just det rummet av någon anledning. Hursomhelst så slogs jag av en tavelidé nu för bara en halvtimma sedan, och framförde också denna idé till moder.

Nu är det så att hon har hängt upp två tavlor ovanför sängen. Låt mig då först klargöra att det är tavlor köpta på Netto. NETTO (av alla människans sorgliga små skapelser på denna jord, så väljer hon netto! No offence danish) Tavlorna består hursomhelst av ungefär samma motiv, rosor som fyller upp hela duken med alla sina sötsliskigt farmorstypiska blomblad. Den ena lila och den andra ungefärligt rosa. Redan från första början då dessa tavlor kom innanför tröskeln hatade jag dem med hela mitt hjärta, men först nu vågade jag säga vad jag tyckte. För då jag tog en av de posters jag någongång i framtiden vill hänga upp på min egen vägg, och visade henne på ett ungefär vad jag anser hon borde ha på sina väggar, så sade jag det rakt ut. De . Är . Anskrämliga .

Meningen ”Ett hån mot konstnärsvärlden” råkade nog flikas in också.

Plus att jag kreverar i en ödesdiger explosion ifall några liknande tavlor anländer till huset en gång till. Ikea-konst anser jag nämligen vara det värsta som finns. Trista och massproducerade bilder på något som inte alls tilltalar något annat än medelålderskrisande förtidsfarmödrar, och som alla har bara för att de är billiga och behändiga att köpa hem. Från Ikea oftast. Eller Netto.